När man hör ordet darknet tänker många på olagliga aktiviteter, hemliga nätverk och anonyma användare. Men vad är egentligen darknet, och hur fungerar det? I denna artikel får du en översikt av vad darknet är, hur det skiljer sig från andra delar av internet, och hur det används. Vi reder också ut vanliga missuppfattningar och fördjupar oss i de möjligheter och risker som finns med att vistas på dessa dolda nätverk.

Vad är darknet?

Darknet är en del av internet som inte går att nå med vanliga webbläsare eller via traditionella sökmotorer. Istället krävs speciell mjukvara, konfigurationer eller behörigheter för att få tillgång till dessa nätverk. Darknet är en underkategori av det som kallas deep web – den del av webben som inte är indexerad av sökmotorer som Google eller Bing. Det innebär att även om informationen finns online, kan den inte hittas med en vanlig Google-sökning.

Medan deep web inkluderar allt från privata e-postkonton till medicinska journaler och företagsdatabaser, är darknet mer specifikt de nätverk som är avsiktligt dolda och ofta byggda för att skydda anonymitet och sekretess. Exempel på sådana nätverk är Tor (The Onion Router), I2P (Invisible Internet Project) och Freenet. Dessa nätverk används inte bara av privatpersoner utan även av organisationer, forskare och personer som vill undvika övervakning, till exempel i länder med hård censur eller bristande yttrandefrihet.

Hur fungerar darknet?

För att använda darknet behöver man särskilda verktyg. Det vanligaste är Tor-nätverket, som används genom Tor Browser. När du besöker en sida via Tor skickas din trafik genom flera slumpmässiga noder (datorer) världen över, vilket gör det mycket svårt att spåra var trafiken kommer ifrån eller vem som besöker en viss webbplats. Denna teknik kallas för “onion routing” eftersom trafiken paketeras i flera lager av kryptering, likt lagren i en lök.

Webbplatser på Tor-nätverket har ofta adresser som slutar på .onion och kan bara nås via Tor Browser. På liknande sätt fungerar I2P och Freenet, men med andra tekniska lösningar för anonymitet och kryptering av trafiken. Till exempel fokuserar I2P mer på anonymiserad kommunikation mellan användare, medan Freenet är byggt för censurresistent lagring och delning av filer. Dessa nätverk kräver ofta att användaren själv installerar och konfigurerar särskilda program, vilket kan vara en tröskel för den ovane.

Skillnaden mellan darknet, deep web och ytanätet

Det är viktigt att skilja på darknet, deep web och ytanätet (clearnet). Ytanätet är den del av internet som är sökbar och lättillgänglig för alla. Här hittar du vanliga webbplatser som nyhetssajter, sociala medier och onlinebutiker. Deep web är allt som ligger bakom inloggningar eller inte indexeras av sökmotorer, till exempel privata databaser och e-post. Faktum är att majoriteten av internet – uppskattningsvis över 90% – består av deep web.

Darknet är den del av deep web som kräver särskild mjukvara för att nås och där både användare och webbplatser ofta är anonyma. Denna del av nätet används både för legitima syften, som att skydda yttrandefrihet och journalisters källor, men också för olagliga aktiviteter. Exempel på legitima användningsområden är kommunikation i repressiva länder, säker överföring av känslig information och forskning kring anonymitet. Samtidigt lockar anonymiteten även personer med kriminella motiv, vilket har bidragit till darknetets rykte.

Vad används darknet till?

Darknet används av olika anledningar. Många använder det för att skydda sin integritet och kommunicera utan risk för övervakning, till exempel i länder med censur. Journalister och aktivister använder ofta darknet för att anonymt kunna dela information. Det finns även chattrum, forum och wikier där användare kan diskutera känsliga ämnen eller söka hjälp utan att avslöja sin identitet.

Samtidigt är darknet känt för sina marknadsplatser där allt från droger till stulna data kan säljas och köpas. Detta har lett till en viss mytbildning kring darknet som enbart en plats för kriminella, även om det också finns många legitima användningsområden. Andra exempel på vad darknet används till är:

• Skyddad kommunikation för visselblåsare, till exempel via SecureDrop eller liknande tjänster.
• Utbyte av information om internetcensur och kringgående av statliga blockeringsmekanismer.
• Fildelning av böcker, forskning och programvara som inte är tillgänglig via offentliga kanaler.

Det finns alltså ett brett spektrum av användningsområden, både lagliga och olagliga.

Hur hittar man information på darknet?

Eftersom darknet inte är indexerat av vanliga sökmotorer krävs det andra sätt att hitta webbplatser och tjänster. Ofta används särskilda kataloger, forum eller rekommendationer från andra användare. Det finns även sökmotorer inom Tor-nätverket, såsom Ahmia eller DuckDuckGo’s .onion-version, men dessa är begränsade jämfört med vanliga sökmotorer. Många guider och listor över .onion-sidor delas i slutna nätverk eller på chattplattformar som kräver inbjudan.

Det är också vanligt att webbplatser på darknet byter adress ofta, för att undvika upptäckt och blockering. Den snabba omsättningen av adresser gör det svårt för nya användare att navigera, och det kräver en viss vana och försiktighet. Ofta sprids aktuella adresser genom säkra kanaler eller via krypterade meddelanden för att minska risken för att de blockeras eller stängs ner.

Risker och säkerhet på darknet

Att besöka darknet innebär vissa risker. Det finns risk att stöta på skadlig kod, bedrägerier eller illegalt innehåll. Användare bör därför alltid vara försiktiga, använda uppdaterad säkerhetsmjukvara och aldrig ladda ner eller installera något från oseriösa källor. Även om många besöker darknet av legitima skäl, är det viktigt att förstå att lagar fortfarande gäller – olagliga aktiviteter är fortfarande olagliga, oavsett anonymitet.

Anonymitet är en av de viktigaste aspekterna på darknet, men det finns alltid en risk att bli spårad om man inte vidtar rätt åtgärder. Därför rekommenderas det att använda VPN-tjänster i kombination med exempelvis Tor, och att aldrig uppge personlig information. Det kan även vara klokt att använda separata e-postadresser och konton för darknet-aktiviteter, samt att undvika att öppna misstänkta länkar. Slutligen bör man vara medveten om att lagar, riktlinjer och risker kan variera kraftigt mellan olika länder och jurisdiktioner.